Syksyn 2016 Uhusiano -seminaarin satoa

Kehitysavusta kehitysyhteistyöhön – ” Mitä oli ja mitä nyt”? - Ulla Lahtinen

Uhusiano järjesti juhlaseminaarin Sastamalassa 3-4.9 2016. Oli erinomainen syy juhlan viettoon sillä useat maamme kehitysmaaseurat ovat täyttäneet 25-30 vuotta viime vuosina. Vaasan kehitysmaaseura on vanhimpien joukossa ja seuramme viettikin 25-vuotisjuhlaansa viime vuonna. 

Vaasasta osallistuimme juhlaseminaariin neljän hallituksen jäsenen voimin. Mukana olivat Meta Sahlström, Ulla Lahtinen sekä Harri ja Eeva Kivelä. Seminaari pidettiin Ellivuoressa, luonnonkauniissa paikassa. Osallistujia oli noin 30 henkilöä, huomattava osa ”vanhoja konkareita” ja ennestään tuttuja Tansanian matkoilta.

Seminaarin avauspuheenvuoroissa Heli Pimenoff ja Elina Puhto kertoivat mielenkiintoisesti Uhusianon synnystä, historiallisista poluista sekä uusimmista toiminnoista. Juhlapuheen piti Marja-Liisa Swantz. Oli suuri kunnia saada olla mukana kuuntelemassa 90 vuotta täyttäneen kehitysmaa-asioiden asiantuntijan esitelmää. Hän kertoi mielenkiintoisesti omasta elämästään ja kokemuksistaan Tansaniasta, jossa hän oli ollut suurimman osan ajastaan vuodesta 1952. Tällä hetkellä hän oli kovasti huolissaan kehitysmaaprojektien arvioinnista. Hän katsoi että ollaan todella harharetkellä nykyisessä arvioinnissa kun suurin huomio kohdistuu rahaan. ”Raha-arvioinnista ei ole hyötyä, pitäisi olla osallistavaa arviointia”.  Pitäisi siis mennä kauemmaksi pelkästä ekonomisesta linjasta ja ottaa mukaan yhdessä tehtävä evaluaatio. 

Swantz kehotti meitä aktiivisesti seuraamaan meneillään olevaa kansalaisjärjestöjen evaluointia.

Seminaarissa kuultiin myös useita muita tärkeitä ja mieleenpainuvia alustuksia. Kari Karanko (entinen Tansanian suurlähettiläs) kertoi kansalaisjärjestöjen kehitysyhteistyöstä Tansaniassa. Jorma Reini kuvasi miten työleiristä Sallan Urriaavan kylästä virisi ajatus ystävyyskunnan hankkimiseen ja miten työleiritoiminta sittemmin kehittyi ja levisi laajasti Tansaniassa. Työleireillä oli suuri merkitys kylien kehittämisessä. Tulevaisuuden näkymiä esitteli ja pohti Kepan toiminnanjohtaja Timo Lappalainen. Entinen suurlähettiläs Ilari Rantakari esitti näkemyksiään menneestä toiminnasta ja tulevaisuuden visioista päivän alustusten pojalta. Varsinaisten alustusten välissä saimme mahdollisuuden esitellä Vaasan kehitysmaaseuran toimintaa. Harri Kivelä esitti laajan katsauksen seuramme projekteista vuosien varrelta. Ulla Lahtinen esitteli koulutusprojektit, joita on toteutettu Åbo Akademin kanssa. Video opiskelijoiden valmistujaisjuhlasta (Bachelors’ degree) toi kuulijoille konkreettisen kuvan projektista. 

Seminaarin ensimmäinen päivä oli mielenkiintoisten alustusten lisäksi erityisen kiinnostava myös siksi että meillä oli mahdollisuus nähdä videoita vuosien varrella toteutetuista projekteista. Useimmille meistä ne olivat uusia. Projekteista olemme kuulleet ja monta mukana ollutta henkilöä olemme tavanneet mutta konkreettista kuvaa projekteista ja toiminnoista meillä ei ole ollut. Oli todella mukava päästä ”osalliseksi” videoiden kautta. 

Ensimmäinen seminaaripäivä päättyi yhdessäoloon, saunomiseen ja iltapalaan (runsas ja monipuolinen) Pimenoffin perheen kauniissa kodissa.

Toisena seminaaripäivänä saimme nauttia Georg Pimenoffin asiantuntevasta Kanga-kulttuuria koskevasta esityksestä sanoin ja kuvin. 

Uhusiano on saanut joukkoonsa erinomaisen kotisivujen uudistajan nimeltä Michael Diedrichs. Hän on työryhmän kanssa (johon kuuluu mm. Elina Puhto) uudistanut kotisivut mielenkiintoisella tavalla. Työryhmä jatkaa uudistustyötä edelleen. 

Toisena päivänä katsottiin myös videoita ja käytiin tulevaisuuskeskustelua. Lisäksi meillä oli mahdollisuus mennä Kivilinna-ateljee kierrokselle tai tutustua Äetsän kehitysmaakauppaan. Molemmat vaihtoehdot olivat suosittuja. Seminaarin yhteenvedon yhteydessä nautimme lähtökahvit ja kiitimme järjestäjiä erinomaisesta seminaarista.

Åbo Akademi och Vasa U-landsförening i Tanzania - 20 år av pedagogisk utbildning och fortbildning

12.8.2016

Ulla Lahtinen

Bakgrund

Över 20 år har förflutit sedan Terese Ahlström och Sven-Erik Hansén från Åbo Akademi besökte Morogoro första gången. De gav sig iväg år 1995 för att undersöka om det skulle finnas intresse och konkreta möjligheter för ett utbildningssamarbete inom den pedagogiska sektorn. Morogoro hade nyligen blivit Vasas vänort i Tanzania och vissa kontakter mellan städerna hade redan tagits. Inom universitetsvärlden var det aktuellt och önskvärt med internationalisering. Många universitet knöt kontakter och gjorde utbildningsavtal med stora berömda universitet i Europa och USA. Vasarepresentanterna valde dock att rikta blickarna mot ett utvecklingsland för att uppfylla en av universitetets centrala uppgifter att ”meddela på forskning grundad högsta undervisning och att fostra de studerande till att tjäna fosterlandet och mänskligheten”. Utbildning i ett u-land är i högsta grad att ”arbeta för mänskligheten”.

Sven-Erik och Terese lyckades efter flera dagars diskussioner i de administrativa kvarteren i Morogoro finna en intresserad och trovärdig utbildningspartner. Rektor Oliver Mahiki vid Morogoro Teachers’ College var spontant positiv till ett utbildningssamarbete. Det visade sig att han också var en stark och stabil kraft i uppbyggandet av samarbetet och hans roll blev avgörande för fortsättningen.

Tanzania hade i mitten av 1950-talet kompetensgivande lärarutbildning (certificate and diploma level) på flera orter. Problemet var att möjligheterna till högre utbildning var ytterst begränsade. De flesta lärarutbildare och högre administratörer saknade själva akademisk utbildning. Behovet av universitetsutbildade personer inom den pedagogiska sektorn var stort. Kandidat- och magisterprogram önskades.

Ett distansprojekt

Utgående från behoven och önskemålen genomförde Vasa U-landsförening och Pedagogiska fakulteten vid Åbo Akademi (ÅA) i Vasa åren 1995-2005 ett utbildningsprojekt som gick under namnet TEPT (Teacher Education Project in Tanzania).  Samarbetspartners i Tanzania var främst Morogoro Teacher´s College (MTC), där den mesta utbildningen ägde rum. University of Dar es Salaam (UDSM) deltog också i samarbetet, främst genom att vissa föreläsare anlitades därifrån. Projektet erhöll finansiering via utrikesministeriet. Åbo Akademi och vissa högskolestiftelser stödde också projektet i olika skeden. Totalt sett var det ett lågbudgetprojekt. Den tanzanianska andelen av resurseringen bestod i att vi fick använda utrymmena på College gratis och att deltagarna befriades från sina normala uppgifter under närstudietillfällena.

Projektet var ett distansstudieprojekt. Samtliga studerande bodde och jobbade i Tanzania. Från Vasa åkte vi dit två till tre gånger per år och undervisade vid närstudieperioder som vanligen varade omkring två veckor. Under de första åren fanns varken datorer eller internetmöjligheter tillgängliga. Inlämningsarbeten och tentamina sändes per post. Under de senare åren skedde kommunikationen via e-mail.

Kandidater och magistrar i pedagogik och specialpedagogik

TEPT-projektets långsiktiga utvecklingsmål var att genom lärarutbildning och -fortbildning bidra till förbättrad utbildningsnivå och göra högre utbildning tillgänglig för flera studerande, speciellt för kvinnor. Avsikten och planen var att kunna bidra till utvecklandet av högre pedagogisk utbildning och lärarutbildning i Tanzania.

Under perioden 1995-2005 ordnades två kandidatutbildningar och två magisterutbildningar. Studenterna var verksamma lärarutbildare och administratörer inom den pedagogiska sektorn. De genomgick antagningsprov och språkprov (engelska). Huvudämnet i examina var pedagogik. Studenterna kunde inom magisterutbildningarna välja att specialisera sig på ledarskap/administration eller specialpedagogik.

Kandidatutbildningarna ordnades 1995-1997 och 1997-2000. Av sammantaget ca 40 antagna graduerade 33 studerande. Magisterutbildningarna ordnades 2000-2002 och 2003-2005. Av 45 studerande graduerade 41. Några studerande har erhållit examina senare. Totalt avlade 85 studerande akademisk examen.

År 2002 utvärderades projektverksamheten i sin helhet. Som ett allmänt omdöme kan sägas att utvärderingen var mycket positiv och gav värdefulla förslag för fortsatt utvecklingsarbete. På basen av rekommendationer i utvärderingen och ett uttalat behov från samarbetsparterna inom utbildningssektorn i Tanzania anordnades en magisterutbildning i stället för en planerad kandidatutbildning 2003-2005.

Enligt uppföljningar som vi har gjort vet vi att praktiskt taget alla våra studerande har blivit befordrade och fått högre och betydelsefulla tjänster inom Tanzanias utbildningsväsende. Flera jobbar på ministerier och en har innehaft en betydelsefull ministerpost.

Projektet har enligt våra samarbetspartners i Morogoro gett kringeffekter i form av ett pedagogiskt utvecklingsarbete inom hela lärarutbildningsenheten och våra studerandes engagemang i lokal lärarfortbildning för de kommunalt anställda lärarna inom Morogoro stad. 

TEPT-projektet avslutades i och med den andra magisterutbildningen (2003-2005), men konceptet och vårt engagemang har övergått till de tanzanianska utbildningsinstitutionerna bl.a.  i ett samarbete kring BEd (Bachelor of Education) utbildning i specialpedagogik vid The Open university of Tanzania.  Vi deltog som en samarbetspartner i genomförandet av den första kandidatutbildningen med specialpedagogik som huvudämne i projektet ”Specialpedagogik i högre utbildning”, där vi hade ansvaret för det specialpedagogiska innehållet och examinationen.  Över 20 studenter har avlagt examen.

Forskarutbildning, doktorer i pedagogik och specialpedagogik

Undervisningsministeriet beviljade Åbo Akademi medel för forskarutbildning på distans i Tredje världen 2007-2009. Sammantaget antogs elva studerande till utbildningen. Med tillfälliga extra medel lyckades vi fortsätta projektet ett par år efter att ministeriets finansiering upphörde. I slutet av år 2014 hade samtliga elva studerande avlagt doktorsexamen. Med hjälp av stipendier kunde de studerande idka intensiva studier några månader per år i Vasa under de första projektåren. Avhandlingarna berör viktiga pedagogiska teman: läroplansfrågor, lärarutbildning, miljöpedagogik, effektiv läsundervisning och läs- och skrivsvårigheter.

Kompetensutveckling

Inom U-landsföreningen planerades år 2012 ett nytt projekt med arbetsnamnet Kompetensutveckling inom utbildningen (Competence Development in Education). Utrikesministeriet beviljade ett tre-årigt anslag för projektet med start år 2013. Projektet fick förlängning och fortsatte under 2016. Projektets grundidé är att genom seminarier och workshops främja kompetensutveckling på det specialpedagogiska och pedagogiska området inom utbildningssektorn i Tanzania. Projektet har anknytning till det genomförda doktorandprogrammet. Intresset för fortsatt engagemang i Tanzania är starkt och projektet inleddes hösten 2013 genom seminarier i Dar es Salaam och i distriktet Siha (Moshi). Samarbetspartner är Institute of Adult Education, ett statligt institut med centralort i Dar es Salaam men med verksamhet i hela landet. Sammanlagt 80 personer deltar i projektaktiviteterna. Idén är att varje deltagare skall planera och genomföra ett eget utvecklingsprojekt. Projektet skall vara behovsstyrt och upplevas som relevant i miljön. Det kan vara inriktat på läs- och skrivutveckling och förebyggande av läs- och skrivsvårigheter, på läroplansutveckling eller på miljöfostran.  Deltagarna får stöd och handledning av ÅA:s doktorer från Tanzania. Dessa fungerar som facilitatorer i projektet. En central idé med projektet är att de resultat som erhållits i de tanzanianska doktorsavhandlingarn skall spridas och komma Tanzania till godo och att doktorerna skall sprida sitt kunnande till miljön i Tanzania. Projektet är härmed ett ”dissemination” projekt av de uppnådda betydelsefulla forskningsresultaten.

Reflektioner

De gångna 20 åren har varit intressanta och givande på många sätt. Flera lärare från Åbo Akademi har varit aktivt med i projektet under långa tider (Sven-Erik Hansén, Ulla Lahtinen, Kristina Ström, Tom Wikman). Therese Ahlström har varit projektkoordinator under största delen av projektet. Vi har fått lära oss mycket om utbildningen, livet och kulturen i Tanzania. Under doktorandutbildningen då våra studerande hade studieperioder i Vasa fick de vid några tillfällen helt kort bekanta sig med olika aktiviteter såsom att t.ex. pimpla (fiska genom hål i isen), skida, plocka svamp och gå på trav. Största delen av tiden jobbade de dock så flitigt med sina doktorsavhandlingar, att de inte hann med mycket andra aktiviteter.

En förhoppning för framtida projekt är självfallet att projektmålen uppnås och att resultaten är goda och leder till något bestående. Härtill är förhoppningen att tillräckligt med tid och resurser skulle kunna lösgöras för kultur-och fritidsaktiviteter vid sidan om studierna och forskandet.